Pernilla

Nu har jag endast en vecka kvar i uppis... En vecka som kommer kännas som en evighet eftersom jag jobbar 6 pass.. Hela helgen och sen tis-tors.. Sen e de dax för GBG.. :) 

 

 

Igår hade vi middag, vi kalmartjejer som alla bor i Stockholm och Uppis.. Oh va härlgit de va.. det e alltid högt i tak, ingen skäms för något och allt delas med..:) Fantastiskt.. Men sen kom de svåra efter de, Avskeden.. Ja jag grät ju hela vägen hem. Jag va så ledsen.. Inte för det e sista gången vi ses utan vi ommer inte ha varandra närma.. När jag flyttade hit så hade jag ju Annika, nu har jag ingen.. :( Jo jag har ju Bob som han sa.. Men han e ingen tjej, han förstår inte de här med hormoner och mens och tårar till allt och allt vad där e.. O jag vill inte att han ska vi en tjej heller, jag vill inte att han ska förstå hur de känns när hela kroppen e i uppror.. De får han skaffa en tjejkompis för o förstå.. 

 

Jag kommer helt klart att sakna er alla fina.. Men det e inte farväl, det e bara vi ses om ett tag... :) 

 

Annars har jag det bra i min spartanska lgh.. jag har äntligen kunnat hämtat en säng, så nu sover jag på luftmadrass.. Hann bara blåsa upp den sen sov jag i 4 timmar..:) behövde nog lite sömn:) 

 

 

Kollar in Adeles konsert i Albert Royal Hall.. Vilken röst..:) Oh va det e tomt utan Bobban! 11 dar tills vi ses..